Västsahara är Afrikas sista koloni och har varit ockuperat av Marocko i över 50 år. Redan 1975 slog Internationella domstolen i Haag (ICJ) fast att det västsahariska folket har rätt till självbestämmande, i enlighet med folkrättens grundprinciper. Med utgångspunkt i detta förhandlade FN fram en fredsprocess som 1991 ledde till en överenskommelse om en folkomröstning om Västsaharas framtid – en folkomröstning som ännu inte har genomförts. Under tiden har generationer av västsaharier levt under ockupation eller i flyktingläger, i förlitan på att FN-processen och det internationella samfundet skulle värna folkrätten och deras rätt att själva avgöra sin framtid.
Mot denna bakgrund har Svenska Västsaharakommittén (SVK) tagit del av Utrikesdepartementets uttalande om FN-processen kring Västsahara den 19 januari 2026 med stor förvåning. Sverige har under lång tid haft en tydlig och konsekvent hållning i stöd för folkrätten och rätten till självbestämmande. Det aktuella uttalandet innebär ett skifte som riskerar att underminera inte bara denna grundläggande rättighet, utan även själva fredsprocessen.
Regeringens formuleringar är dessutom motsägelsefulla. Å ena sidan uttrycks stöd för Marockos autonomiplan, å andra sidan betonas att en lösning måste ske i överensstämmelse med FN-stadgan och tillgodose det västsahariska folkets rätt till självbestämmande. Att ge sitt stöd till en plan som utgår från ockupationsmaktens suveränitetsanspråk innebär i praktiken att föregå den process som FN är satt att leda – och att frångå principen om att det är det berörda folket som ska avgöra sin framtid.
Att just Sverige väljer denna väg är särskilt anmärkningsvärt. Sverige har länge fungerat som en moralisk kompass inom EU och internationellt, inte minst genom att stå upp för folkrätten även när detta varit politiskt obekvämt. I flera sammanhang har Sverige varit en av få röster som ifrågasatt handels- och samarbetsavtal mellan EU och Marocko eftersom dessa bidrar till att legitimera ockupationen av Västsahara. Att Sverige nu ansluter sig till den linje som drivs av länder som USA och Frankrike innebär ett tydligt oroväckande avsteg från denna tradition.
Det är viktigt att understryka att FN-processen måste få ha sin gång. Även om FN:s säkerhetsråd i resolution 2797 (2025) nämner Marockos autonomiplan som ett av flera förslag, förändrar detta inte den folkrättsliga kärnfrågan: det västsahariska folkets rätt till självbestämmande. Denna rätt, inklusive rätten till en fri och rättvis folkomröstning, är fastslagen av FN sedan 1975 och har aldrig upphävts. Ingen säkerhetsrådsresolution kan ersätta eller kringgå denna grundläggande princip.
Det bör också noteras att resolution 2797, liksom tidigare resolutioner, har förhandlats fram i ett politiskt sammanhang där Marocko under lång tid aktivt försökt urholka FN-processen. Detta är inte nytt. Det som däremot är nytt är den intensifierade diplomatiska offensiven för att få enskilda länder att offentligt stödja autonomiplanen – inte som ett förslag bland flera, utan som ett sätt att skapa politisk legitimitet för en fortsatt ockupation. Att nämnas i en resolution innebär inte att planen ges folkrättslig företrädesrätt.
Mot denna bakgrund är det avgörande att folkrätten tillåts stå över kortsiktiga diplomatiska överväganden och geopolitiska spel. Sverige har alltid haft ett val – och har historiskt valt att stå upp för FN-stadgan, internationell rätt och principen om självbestämmande. Detta val är inte mindre viktigt i dag, i en tid då folkrätten pressas i konflikt efter konflikt.
Svenska Västsaharakommittén uppmanar därför regeringen att ompröva sitt ställningstagande och återvända till Sveriges tidigare, tydliga och folkrättsbaserade position. Ett sådant vägval skulle inte bara vara ett stöd till det västsahariska folket efter 50 år av ockupation, utan också ett viktigt bidrag till att värna FN-systemets trovärdighet och Sveriges roll som en konsekvent och pålitlig försvarare av internationell rätt.
Svenska Västsaharakommittén
Läs också Gemensamt uttalande från civilsamhället om Sveriges ståndpunkt i fråga om Västsahara
